- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
60

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommit, denna tidens glada ungdom, alltid lika frisk,
lika hänförande.

Det var en söndagseftermiddag, klar och ljum,
Hvad var naturligare än att de alltid glada och
njutningslystne stockholmarne skulle gripa tillfället i luften
och begifva sig ut, förnämligast till Djurgården! Man må
tillvita stockholmaren hvad som helst, men icke kan
man säga, att han gerna försummar nöjet, vare sig
att det erbjudes honom inom- eller utomhus. Se bara
en söndag på våren! Finnes det väl någon stad som
proportionsvis kan förete hvad mälaredrottningen då
företer? Åtminstone får man söka både länge och väl
efter en sådan. Vi äro nordens fransmän, så säges det
åtminstone, och hvad jagten efter nöjen och förströelser
vidkommer, är det nog sannt. Om vi dessutom ega
parisarens olater och dygder, det kunna vi icke här afgöra.

I de låga hyddorna i stadens utkanter, i borgarens
våning, i palatsernas gemak, öfverallt samma längtan
när våren kommit. Ut i naturen! Ut bland de gröna
träden! Ut till de jollrande bäckarne, de lugnt
framflytande vågorne! Hvad äro Meissners och Lumbyes
orkestrar mot foglarnes sånger! En svag efterhärmning af de
ljud, som naturen sjelf lagt på sina älskliga små barns
tungor.

“Derför ut att rulla i gröngräset, att klättra i
träden, att bada i silfvervågorne, att älska och sjunga, att
känna och se den mäktiga naturens pånyttfödelse!“

Så ljuder det, så tänkes det öfverallt! Hattarne
dölja lockarne. Schaletterna smyga sig kring de rosiga
kinderna. De små fötterna dansa på tufvorna och i kapp
jaga de de skimrande fjärilarne, också de stundens sköna
barn, liksom sjelfva den vår, som låtit dem födas.

Till en af de små ångslupar, som gå mellan
Räntmästartrappan och Allmänna gränd på Djurgården, styrde
kamrer Henriksson, hans maka och båda barn sina steg
vid fyratiden på söndagseftermiddagen. Far och mor
gingo i spetsen, och ett godt stycke derefter Arthur och
Ellen. Den unga flickan såg i dag frisk och
blomstrande ut och var i allmänhet ganska glad. Men om man
blickade djupare ned i hennes vackra ögon, kunde man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free