- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
84

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nog åt en hund, vräkes jag ut. Hvar ska’ jag bo? I
skogen naturligtvis. Hvem vill ha en fallen qvinna hos
sig? Ingen. Och allt sedan jag skref det falska brefvet
har jag inte haft någon ro.“

Det klack till i Arvids hjerta vid dessa
qvinnans ord.

“Hvad var det för ett bref?“ frågade han ängsligt.

“Vet ni inte det“, utbrast flickan förvånad. Men
straxt derpå sade hon. “Hå kors, det är ju sannt. Ni
är inte Gud fader och kan således inte veta allt. Jo,
hör på nu, ska’ ni få höra“, fortsatte hon lugnare.“ Jag
träffade för lång tid sedan två herrar på Norrbro. De
följde mig hem, och den ene af dem hade mig att
skrifva på en fin papperslapp efter som han sade för
mig. Men, ni begriper väl att jag inte kan stafva, och
derför underrättade han mig om allt. Brefvet var till
en herre, som hette — hvad var det nu igen han
hette — —? Ja, det kommer jag inte ihåg, men, så
mycket vet jag, att jag skref under mitt namn, och
derför gaf han mig fem riksdaler, som min värdinna tog
ifrån mig. Ha, ha, ha! Hygglig värdinna!“

“Hvad var det för ett namn du skref under“,
pustade Arvid och grep flickan i armen. “Säg det fort!“

“Bevars, kanske det var till er, som brefvet skulle“,
svarade flickan i gäckande ton. “Ja, då gör det
ingenting, att jag skref under, för ni är en vacker och ung
herre. Men om ni vill veta mitt namn, så heter jag
Malin, jag.“

Ett rop af bestörtning och på samma gång vrede
undslapp Arvids bröst.

“Hurudan såg den karlen ut, som bad er skrifva?“

Qvinnan beskref honom så godt hon kunde.

“Det är han. Min aning är då besannad“,
utropade Arvid. “Det kan ej vara någon annan än von
Sporre.“

“Von Sporre“, eftersade den olyckliga qvinnan. “Ja,
så tror jag han hette!“

“Träffade du honom flere gånger?“

“Nej, men en bekant till mig kände honom och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free