- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
86

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

13.



Bref från Ellen till Arvid.

                                         Stockholm den 20 sept. 187...

         “Min egen Arvid!

Hur tomt det kännes efter dig, är mig omöjligt att
förklara. Dock vill jag icke hysa några dåraktiga
tankar, utan tåligt vänta till dess du finner för godt att
komma hit. Vårt dagliga lif förflyter lugnt som
fordom. Det intresserar dig väl att få några underrättelser
om Malin. Jag ska’ försöka att skildra henne så godt
jag kan. Det är en besynnerlig flicka skall du tro.
Den ena dagen är hon glad som en lärka, sjunger och
pratar. Den andra dagen återigen hänger hon hufvudet
och ser bedröfvad ut. När jag frågar henne om
orsaken till dessa förändringar svarar hon alltid
undvikande. Pappa, som också observerat hennes
besynnerliga lynne har kommit till den slutsatsen, att det
är en frukt af hennes fordna lefnadssätt. Annars är
hon ytterst arbetsam, uträttar sina åligganden fort och
så väl hon kan med den ringa vana hon ännu har. Det
är ändå roligt att se hur villig hon är och pappa och
mamma bruka alltid uppmuntra henne (jag också
förstås, ty det tillhör egentligen mig att leda hennes
uppfostran) än med vänliga ord, än med smärre skänker.
I går till exempel fick hon en kappa och ett par
kängor. Du må tro hur glad hon blef, stackars flicka, och
vi hade all möjlig möda att stilla hennes glädje, som
var den mest stormiga jag sett. Vi hysa alla den
föreställningen, att hon med tiden ska’ bli en verksam och
bra flicka.

För några dagar sedan satte hon oss riktigt i
förskräckelse. Pappa, mamma och jag suto tillsammans i
salen, då vi med ens få höra köksdörren kastas upp.
Pappa sprang upp, men hann icke taga många steg,
förrän Malin störtade in under utropet: Jag har sett
honom! Jag har sett honom.“ (Hon hade varit vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free