- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
22

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fram mot sitt mål. Den var också ganska mycket
lastad med åtskilliga tunga koffertar och kistor och
bar dessutom inom sina relingar tre manspersoner.

Båtens egare, skärgårdsfiskaren Holger från Krå- ;
kerön vid Lyckekilen, hade under den långa färden
icke yttrat ett enda ord, utan i stället så mycket
ifri-gare betraktat de båda främlingar han mot hög
betalning åtagit sig att föra in till Marstrand. Denna
tystnad, med hvilken främlingarne synbarligen voro
belåtna, blef dock slutligen alltför pinsam för Holger.
Då båten passerade Ringudden på norra stranden af
Klöfverön och’ Marstrands hamn nu låg öppen rakt
förut, sade han:

—- Kan tro att herrarne ämna sätta sig ned i
Marstrand ?

— Vet inte det, svarade den äldste, som hade
ett högdraget och mindre behagligt utseende. Den

. starka brytningen i hans tal tillkännagaf utländingen.

Holger, som nu en gång brutit tystnaden, ansåg |
sig böra fortsätta. Han fortfor alltså:

— Ja, nu kommer det troligtvis mycket folk in
till Marstrand, sedan den blef en friplats. Det är väl
godt och väl dermed, men de, som förstå sig på saken
hålla före att de der rättigheterna i ett fall ska’
komma att skada staden inte så litet.

— På hvad sätt då? sporde den andre främlin- j
gen, synbarligen den först nämndes tjenare.

— Jo, man påstår, att det inte ska’ dröja länge,
förrän staden blir full af tjufvar och skälmar, hvilka
ej fa gripas der, svarade Holger.

I samma ögonblick han yttrade dessa ord måste
han egna hela sin uppmärksamhet åt båtens
manövrerande. Härigenom hindrades han att se hvad verkan
hans ord hade på främlingarne, hvilka gåfvo hvarandra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free