Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några dagar riktigt plågat henne. Då hon til! slut ej
ville medgifva att taga honom till äkta, utbrast han:
— Jag ska’ tvinga dig.
Utan att besvara dessa ord vände Ragnhild
honom ryggen för att gå, men Ulf Lindersson grep
henne temligen omildt i armen och tvang henne
deri-genom att stanna.
— Du kommer ej härifrån med mindre än att
du lofvar mig att. . .
Ragnhild afklippte tvärt hans mening genom att
rycka sig lös och som en jagad hind skynda mot
dörren. Ulf Lindersson var efter henne i hack och
häl. När hon ändtligen lyckades få upp dörren möttes
hon af den från staden nyss återkomne fadren. Då
Tngel fick syn på Ulf mörknade hans anlete. Han
tvärstannade och betraktade skarpt gästgifvaren.
— Jag ser att något förefallit, yttrade han.
— Förskona mig från honom, bad Ragnhild med
bevekande röst.
— Du vet det löfte du afgifvit, inföll Ulf, och
jag vill hoppas att en karl står vid sina ord.
Det var ej utan en försmädlig* ansats i tonen,
som gästgifvaren yttrade dessa ord. De gjorde också
att Ingel förläget svarade:
— Du vet nog, att jag alltid brukar stå vid
mina ord, men jag tycker inte om, att du så här
skrämmer upp min dotter. Hon är . . .
— Ah, skön Ragnhild är ej så lättskrämd afsig,
det vet nog jag, afbröt Ulf med hånfullt tonfall, men,
fortfor han, under det han förflyttade sin kroppshydda
utom dörren, jag ska’ hädanefter inte göra många
besök. Dock må du inte tro att jag derför uppgifvit
mina anspråk på dig, slutade han och gaf den unga
flickan en så hotfull blick, att hon förskräckt ryggade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
