- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
45

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommer att förstärkas med alla dem, som enligt den
nya lagen ega rättighet att nedsätta sig här och efter
två år blifva svenske medborgare, om . . .

— Har ingen fara, har ingen fara; af bröt Joel
Gunnarius. I kunnen vara säkra på, att det icke är så
fasligt många, som ega medel att bygga sig eget hus
för ett tusen riksdalers värde. Dessutom förespår jag
att de lurendrejerier och andra olagligheter, som komma
att blifva en följd af de utsträckta handelsfriheterna,
nog i sinom tid skola föra regeringen på andra tankar.
Det behöfves blott några befogade klagomål och
porto-franco’n skall ej stå på så säkra fotter. Det är min
tanke.

— Nej, nog tror jag att Ingel Green skall göra
hvad han kan med sina srrfugglerier för att öppna
veder-börandes ögon, inföll Sten Sämskmakare tvärsäkert.

— Ja, det vore väl om han snart ville ramla,
menade Jon skoflickare och snöt sig till bekräftelse på
sina ord. Då få vi se om han hoppas få den franske
grefven till måg.

— Franske grefven till måg, eftersade Kolbjörn
Galde under det en hög rodnad sprang upp på hans
brynta kinder. Det är väl ej ritöjligt att det pratet. . .

— Jo, det är just möjligt, det, afbröt Joel
Gunnarius. Jag har sjelf många gånger hört det der pratet.

Den, som under slutet af detta samtal betraktat
Gom er, skulle nog hafva sett hvilken förändring som
försiggick med honom. Hans förut så friska anlete
bleknade, de senfulla händerna knöto sig krampaktigt
om skaftet på den tunga släggan och hade grefve
Philip de Mauginard i detta ögonblick visat sig, skulle
han utan tvifvel fått göra en mindre angenäm
bekantskap med det i Gomers händer så fruktansvärda vapnet.

Sedan alla de närvarande med hand och mun

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free