Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ge sig hin på, att smugglerierna komma att bli både
större och talrikare. Så att nog få vi att göra mera
än förut, det kan du vara säker på.
— Men, så förtjena vi också mera, inföll Anders,
som var ej så litet lysten efter den klingande
för-tj ensten.
— Ja, nog har du rätt, men det kan också
hända att förtjensten blir densamma, som gamle Truls
fick, när han för omkring tio år sedan var ute med
gubben Björn.
■— Förtjensten! Hvad var det för en förtjenst?
sporde Anders nyfiken.
— En kula i skallen.
— Ah, katten! Dog han?
— Ja, på fläcken.
Anders, som hade en fästmö i Marstrand, och
som antagligen derför tyckte att lifvet ännu kunde
hafva åtskilligt godt att bjuda på, sänkte missmodig
hufvudet mot bröstet. Han vaknade ej förr upp ur
sina funderingar på lifvets obeständighet, än Eskil med
full hals skrek:
— Han kommer närmare. Fördöme mig sätter
han inte kurs rakt på Tolgskär!
— Fort då tillbaka, menade Anders. Den lilla
tullbåten, framdrifven af två par starka armar, hade
snart hunnit fram till »Jupiter». Rapporten afgafs och
länge dröjde det ej förrän tulljakten också styrde mot
Tolgskärs östra sida.
Redan innan båten hunnit fram till »Sandhed»
hade kapten Jack känt igen Bryngel, Ingel Greens
hjelpreda vid alla hans lurendrejerier och dertill den
ende, han i qvistiga frågor kunde lita på. Det var
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
