- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
56

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stugubron, skulle han genast vinka åt henne och hoii
skulle nog komma till honom, det var han tvärsäker på.

Han var så försjunken i sina kärleks- och,
med-gifvom äfven, hämndetankar, att han ej märkte hur
skymningen föll på. Ville han träffa Ragnhild, skulle
det ske snart. Han fortsatte derför sin gång öfver
bergen vester om det gamla jordverket Gustafsborg,
som 1781 förvandlades till skans, men raserades på
1850-talet, då ett nytt tidsenligare strandverk, det så
kallade södra strandverket, uppfördes på Halludden, och
kom efter en besvärlig vandring öfver den oländiga
marken fram till Ingel Greens bostad. Intet fönster
var upplyst och Gomer trodde för den skull att huset
var öde. Han stannade likväl qvar en stund.

Missnöjd med sig sjelf och darrande af svartsjuka
ämnade han öfver Halludden taga hemvägen, då han
plötsligt fick höra ett qvinnorop:

— Låt mig gå i fred. Jag afskyr dig!

Gomer, som genast igenkände Ragnhilds stämma,

smög sig i skydd af den kuperade marken fram mot
det ställe, hvarifrån ropet hörts och här varseblefhan
till sin förvåning och harm huru den unga flickan
för-gäfves sökte rycka sig lös från Stenar, hvilken höll
henne fast i kjolen. Det skulle för Gomer varit en
lätt sak att med ett enda slag lägga Stenar till marken,
men han beslöt sig för att, innan han gick till
ytterligheter, höra fortsättningen af samtalet. Han drog
sig derför så nära som möjligt de handlande personerna.

Det syntes att Stenar oupphörligt tiggde och
bad, men att Ragnhild kallt afvisade alla hans böner.
Sedan detta fortgått en stund, utropade slutligen fiskaren:

— Genom att blifva min kan du rädda din far,
annars . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free