Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11.
Nya tag.
Det dröjde uaturligtvis ej många timmar, förrän
Marstrands innevånare fingo kunskap om hvad som
tilldragit sig på Tolgskär. Att Stenar, som ankom
till staden på morgonen, skyndade sig att utpeka Ingel
Green, var också naturligt. Att Ingel befattade sig
med smugglerier, det kände ju hvar och en till, men
att han lidit en så afgörande motgång, det hade ingen
kunnat ens ana. Till en början menades det också
allmänt, att Stenar ljög, ty det vore nästan otänkbart
att Ingel med en så skicklig medhjelpare som Bryngel
skulle misslyckas, och på många ställen fick budbäraren
hålla till godo med rätt mustiga tillmålen.
Men då Bertel Gerst följande dag lade tulljakten
vid Hamngatan och de beslagtagna packorna började
föras i land, då insågo alla, att Stenar hade rätt. En
massa folk samlades också nere vid jakten och dess
besättning hade svårt att reda sig för alla de frågor,
som haglade öfver dem. Till slut blef publiken så
närgången, att Bertel måste använda hela sitt
inflytande för att hans folk skulle få arbeta i fred.
När det slutligen blef konstateradt, att Ingels
smuggleriförsök den gången till en del misslyckats,
bröto hopens smädelser med hela sin tyngd lös öfver
honom. Det är alltid så. Den man, som alltid följes
af lyckan, han må nu företaga sig nära nog hvad som
helst, han vinner alltid den stora massans sympatier
och prisas af alla, men skulle lyckan helt plötsligt
vända honom ryggen och en motgång inträffa, då
vänder sig också hopens gunst på samma gång, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
