- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
74

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

under det kaptenen och hans besättning på knä
framförde sina böner till verldsaltets upphofsman. Det
var en djupt gripande syn att se dessa åt en
oundviklig död invigda män böja sig för allmakten.

Skymningen var i annalkande och bidrog till att
öka fasorna. Allt närmare sin undergång rusade
fartyget. Bränningarnes hvita skum blef allt mera tydligt
och innan bönerna, hvilka troligtvis skulle blifva de
sista, som dessa män uttalade, voro slutade, kunde
man tydligt höra bränningarnes hemska dån. Det
tycktes också för de redlöses blickar som om dessa
vilda bränningar ökades med hvarje minut som förgick,
och liksom jublade öfver det säkra byte, som skulle
tillfalla dem.

Plötsligt kändes en stöt så våldsam, att alla,
som höllo sig upprätt, kastades omkull. Så ännu en
stöt, våldsammare än den andra. Fartyget skälfde
som ett offerdjur under knifven, reste sig med fören
högt i vädret och kastades sedan våldsamt på sidan.
Allas undergång var gifven i nästa sekund.

Men denna ödesdigra sekund lät vänta på sig,
ty skutan hade fastnat mellan tvenne
undervattens-klippor. Denna omständighet ingaf kaptenen nytt mod.
Han skyndade tillika med ett par man fram till fören,
laddade med feberaktig brådska de två små
signalkanonerna och affyrade skotten. Som vinden låg mot
land, var det all utsigt att ljudet af dem skulle höras
till de menskliga boningar, som lågo på kusten. Efter
det andra skottet tyckte sig också kaptenen märka
att ett par båtar skymtade fram mellan bränningarne.
Men det kunde ju äfven vara en bedräglig synvilla,
så upprörd som han var och för att ej ingifva sin
besättning några tomma förhoppningar, hvilka otvifvel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free