Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fönster, som han visste tillhörde gästgifvarens sofrum
och knackade först varsamt på rutan. Men då
ingenting gaf till känna, att knackningen gjort åsyftad
verkan, förnyade han den, men nu hårdare. Många
sekunder hade ej gått till ända, förrän Ingel hörde att
det rörde sig der inne. Nu gaf han det mellan
honom och Ulf öfverenskomna tecknet, tre svaga
hostningar med korta mellanrum.
Rörelsen inne i rummet blef derefter lifligare och
snart kunde Bryngel rapportera att skyndsamma steg
närmade sig hufvudingången. Ingel skyndade dit och
hann fram i samma ögonblick som Ulf stack ut
hufvudet genom den på glänt öppnade dörren och
hviskade:
— Är det du, Ingel?
— Ja, öppna bara. Ett gement väder.
— Och den der? sporde Ulf, pekande på Ingels
följeslagare.
— Har du blifvit så skumögd, att du ej känner
igen Bryngel?
När de inkommo i gästgifvarens sofrum, ville
Ulf tända eld på spiselbrasan för att de genomvåta
skulle få torka sina kläder, men Ingel hejdade honom
genast med dessa ord:
— Ingen eld. Vi måste väcka så litet •
uppseende som möjligt. Men, innan jag säger dig orsaken
till mitt oförmodade besök, måste du säga mig om
du har resande i huset.
— Inte så mycket som en katt en gång,
svarade Ulf.
Sedan Ingel derefter omständligt redogjort för
sitt ärende, sade han:
— Vill du hjelpa mig med att dölja varorna till
dess jag småningom hinner föra dem in till staden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
