Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jack är en slipad sate, men hvar han nu lastat ur,
det tnftsar jag någon att kunna leta ur honom.
Bertel Gerst bet sig harmfullt i läpparne då han
tänkte på hur grundligt han blifvit öfverlistad. Men
hastigt tycktes han få en idé.
— Hör på, sade han, ett så stort skepp bör
åtminstone föra med sig två båtar, eller hur?
— Ja, ljöd det i korus och Erik fortsatte. Jag
vet bestämdt att »Sandhed» har två båtar.
—• Godt, utbrast löjtnanten och gnuggade förnöjd
händerna. Vi fingo ju bland bytet vid Tolgskär äfven
en båt och om nu skeppet ej har mer än en båt, så
är det ju klart, att den tagna måste tillhöra smugglarne
och då har jag dem fast, eller kanske du tror att jag
inte har rätt, sporde han Anders, som med tviflande
min betraktade honom.
— Ja, det är inte så utan det, yttrade sjömannen
och skakade betänksamt på hufvudet. Se det är så,
att den, som vill lura gubben Jack, han ska’ först
kunna lura Hin. Gamle löjtnant Björn var väl förfaren
med smugglarnes alla krokvägar och redde sig bra
emot dem, men gubben Jack lurade honom ändå mer
än en gång, så att. . .
— Kurs på skeppet, afbröt löjtnant Bertel, och
afklippte härigenom sjömannens för honom ganska
obehagliga ord.
På signal från tulljakten minskade skeppet, som
ej var något annat än »Sandhed», ögonblickligen segel
och lade bi, utan att Bertel Gerst behöfde anlita sina
små kanoner för att gifva tillbörlig vigt åt sin befallning.
Då kapten Jack, som genast känt igen tulljakten,
såg att den höll kurs på honom, sammankallade han
sin besättning och ställde till den följande korta men
uttrycksfulla tal:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
