Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ginard-Vallé allmänt kallades, närmade sig. Och
då han genast fick syn på Ingel Green, som med
skumma blickar betraktade den från en bät
kommenderande smeden Galde, gick han rakt på honom och
sade, i det han gaf honom ett lätt slag på axeln:
— Det här var ganska nöjsamt att få se.
Ingel vände sig hastigt om och den ludna mössan
flög blixtsnabbt af hufvudet. Det var minsann icke
för hvem som helst som den öfver sin rikedom
högfärdige Ingel ens lyfte på hufvudbonaden, knappast
för borgmästaren. Hans ödmjukhet mot främlingen
observerades också af de närvarande och många
spefulla anmärkningar, ibland ganska högljudda,
för-nummos.
■— Ja, nog kan det vara någonting att se för den,
som aldrig förut sett något sådant, svarade Ingel, men
för oss har det nu i många år varit hvardagsmat,
och jag hoppas att den kommer att räcka länge,
slutade han.
— Ni förtjena således bra på den här rörelsen?
— Ja, temligen.
— Men, hördes i detsamma en stämma bakom
Ingel Green, ändå inte så mycket som på smuggleri.
Massan, som tydligt hörde dessa ord, brast ut i
ett enstämmigt hånskratt, och det hjelpte ingenting
hur mycket Ingel än rynkade ögonbrynen och lade
pannan i djupa hotande veck. Han blef så grundligt
utskrattad, att han slutligen måste skynda från platsen.
— Hörde du hur jag gaf den sturske patronen?
utbrast den af bränvin stinkande fiskaren Stenar. Den
der dufningen glömmer han nog inte så lätt.
— Ne—ej, det kan nog hända, inföll Tufve, men
nu få vi inte dröja längre. Vi måste dela vår fångst.
Hvarje gång en dylik uppdrogs måste dess inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
