- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
124

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ulf Lindersson var den, som först återkom till
besinning.

— Aldrig ger jag mig lefvande, skrek, han och
kaflade upp tröjärmarne för att visa sina senor och
derigenom, såsom han trodde, skrämma löjtnanten och
hans folk. Men Bertel Gerst var icke den, som lät
skrämma sig, rätt så ung han var. På ett gifvet
tecken lade hans folk gevären till skjutning och tog
stadigt korn på de fem smugglarne. Samtidigt yttrade
löjtnanten:

— Det är er nog icke obekant hvad strafflagen
stadgar för sådana brott som det I nu gjort eder
skyldiga till. De der varorna äro smuggelgods och såsom
smugglare hafven I blifvit gripna på bar gerning. Den
förste af er, som gör det minsta försök att sätta sig
till motvärn, blir på ögonblicket nedskjuten.

Löjtnantens blickar och hållning lika mycket som
hans kraftfulla ord gjorde sin verkan på smugglarne.
Till och med den stormodige Ulf Lindersson fann för
godt att krypa till föga då han såg en gevärsmynning
hotande följa den minsta rörelse han gjorde med
kroppen.

Skamflata och med våldsamt kufvad vrede måste
Ingel Green, som var mest tillintetgjord af alla, Ulf
Lindersson, Bryngel och de båda fiskargubbarne från
Tjufkils marknadsplats, åtföljda af »Jupiters» besättning,
marschera till gästgifvaregården, der de öfver natten
instängdes i ett gemensamt rum, utanför hvars fönster
och dörr vakt sattes.

Sedan detta var gjordt erinrade sig löjtnanten att
han ej sett till Stenar. Denne kom dock snart
framkrypande och afgaf på tillfrågan hvarför han hållit sig
undan, den giltiga förklaringen, att han ej ville bli
sedd af smugglarne, af hvilka han kunde frukta det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free