Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade, för att ej möta honom, undan så fort benen
kunde bära honom.
— Se god dag, min unge vän, helsade skrifvaren
och räckte Gomer handen. Hvad nytt?
— Jo, kom ska’ ni fa höra vigtiga saker, mäster
Joel. Men, låt oss gå härifrån, det tjenar ej till något
att man får se oss tillsammans.
Under det Joel Gunnarius och Gomer sakta
vandrade uppåt den delen af Kungsgatan, som ligger
emellan torget och fästningen, redogjorde den sist
nämnde f ör allt hvad han visste om pater Dulons och
Skojar-Lottas planer och omtalade till slut det besök
han gjort hos kommendanten.
— Det var bra att jag fick veta det, utbrast
magistern när Gomer slutat och gnuggade förnöjd
händerne. Det der måste jag tala om för borgmästaren.
Du vet att han är på vår sida.
— Nej, det har jag inte hört.
— Jo, i förgår talade han och jag om ställningen
här, och han menade öppet på, att den der porto
franco’n visst inte i längden kan vara gagnelig för
staden och dess innevånare. Jaså, du säger att det
är meningen att låta det bryta löst i afton?
— Ja, så har jag hört. Det skadar ändock ej
att vara på sin vakt.
— Skulle vara nöjsamt att träffa den der munken,
mumlade Joel Gunnarius för sig sjelf. Det var så
länge sedan jag hade tillfälle att tala latin med någon.
De der jesuitkarnaljerne ä’ ganska hemmastadda i det
språket, det vet jag sedan Greifiswaldstiden.
— Hoppas att ni åtminstone kan få se honom i
qväll, inföll Gorm, som hört magisterns monolog.
— Hvilken han, hvilken han, utbrast Joel Gun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
