Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narius, som i vissa ögonblick var mera distrait än i
andra.
■— Munken, vet jag; ni talade ju nyss om att
få . . .
— Ja, nu kommer jag ihåg! Ser du, jag har så
mycket att tänka på. Men nu måste jag upp till
borgmästaren. Vi träffas i qväll!
Och i blinken var den lärde magistern borta med
en fart, som om det gällt lifvet.
Stadens alla käringar tycktes på aftonen ha stämt
möte på de bergshöjder, der Tufves stuga var belägen.
Och der var ett sorl och ett kacklande som om
tusentals gäss i en hast blifvit sammanfösta dit.
Midt i hopen stod Lotta och hennes gälla
diskant-stämma hördes öfver alla, der hon vidt och bredt
orerade om huru det nu var stäldt i staden sedan
falskmyntare blifvit mottagna der, och då hon uttalade
detta ord genljöd luften af ett enstämmigt ursinnigt
qvinnotjut, hvilket framkallade ett djefvulskt leende på
den bakom Lotta stående pater Dulons läppar. Men
nu hade stadens qvinnor sammankommit för att öfva
rättvisa och . . .
— Det är bättre att ni gå hem och se efter
ungarne än stå här och prata det ni inte begripa,
hördes i detsamma en grof basröst från Borggatan,
från hvilken Tufves lägenhet var skild af en några
alnar bred berghäll.
Denna sunda uppmaning helsades af åskådarne
med ljudeligt bifall, hvilket ännu mera uppretade
qvinno-flocken.
För att hålla reda på den oroliga skaran hade
borgmästaren utsändt polisvakt, men den kunde ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
