- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
142

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hånfullt Skojar-Lotta ett par yngre qvinnor, som tvekade
att deltaga i oväsendet. Vi ska’ rifva ned huset till
grunden och hjelper det inte, så tutta vi eld på det.

— Ja, sätt eld på rucklet, skreko ett par andra
röster. Upp med ett par facklor på taket, så är den
saken klar.

Sedan pater Dulon gått ett par hvarf omkring
huset och bändt kraftigt på dörren, som likväl ej
rubbades det minsta ur sitt läge, bad han ett par
närstående ynglingar att hemta en stege. När han
fått den, reste han den upp mot den lucka, genom
hvars hål den kastade stenen inträngt i rummet och
klef derefter upp för att titta in. Men denna titt höll
på att blifva hans sista. Lyckligtvis hörde han, i
detsamma han lade ögat intill hålet, knäppningen af en
hane, som spändes, och lutade sig blixtsnabbt ned,
hvarigenom han undgick att träffas af den kula, som
omedelbart derefter flög ut genom hålet.

De tappre hjeltarne och hjeltinnorna studsade när
de hörde smällen af skottet och betraktade oroligt
hvarandra. Det syntes tydligt på dem, att de ej tänkt
sig närvaron af skjutvapen hos de belägrade. Det
var ett fullt streck i räkningen för många, som
föreställt sig att det lätt skulle gå för sig att få bugt
med de båda falskmyntarne. Sedan skulle de nog
infinna sig vid plundringen.

Skottet hade åtminstone till en början gjort den
verkan, att det beramade anfallet ej nu blef af. Det
fanns ingen, som var så djerf, att han vågade sig
fram sedan äfven pater Dulon försigtigtvis dragit sig
tillbaka.

När Skojar-Lotta märkte detta blef hon alldeles
utom sig.

■— Fege stackare, skrek hon oeh sprang omkring,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free