Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaf han slutligen de svar, som dessa måste framkalla.
Den fordna vänskapen öfvergick småningom till hat
och mer än en gång måste de andra träda emellan
för att hindra en blodig sammanstötning.
En dag, då trätan mellan Ingel och Ulf var
häftigare än vanligt och båda hade en hop fula saker
ätt förevita hvarandra, sade slutligen Ingel:
— Jag har, dumt nog, i ett obevakadt ögonblick,
lofvat dig min dotter till hustru, men i dessa tre
vittnens närvaro återtager jag härmed på goda skäl
detta löfte.
— Det var bra, svarade Ulf Lindersson
hånskrattande, ty jag skall uppriktigt säga, att jag aldrig
riktigt kunnat med din högfärdiga flickslyna, som inte
gör annat än springer efter karlar och . . .
— Det var den gröfsta lögn du någonsin sagt,
afbröt Ingel och sprang upp. Ulf reste sig äfven och
de tre vittnena nickade beteoknande åt hvarandra,
liksom ville de säga:
— Nu få vi att göra igen.
Men deraf blef ingenting den gången, ty just
som de båda tienderne tänkte drabba ihop, öppnades
dörren och kommendanten inträdde. Ofversten såg
genast hur landet låg, och sade derför:
— Jaså, är det nu så igen. Sägen mig, I, fortfor
han och vände sig till Bryngel och fiskrarne, hvem
som egentligen är skulden till denna dagliga osämja?
De tillfrågade råkade i en obehaglig knipa, värst
likväl de båda fiskrarne, som der ute hade
gästgif-varen till granne och på sätt och vis voro beroende
af honom. De sågo på hvarandra några ögonblick
liksom för att fråga hvarandra till råds och svarade
derpå samtidigt och med en mun:
— Ulf Lindersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
