Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillföll ena hälften kronan, ena fjerdedelen Bertel Gerst
och hans besättning och den sista fjerdedelen staden
Marstrand. Såsom medhjelpare åt Ingel och Ulf dömdes
Bryngel och de tre fiskrarne från Tjufkils
marknadsplats hvardera till en månads fästning.
Under ransakningarne, hvilka höllos på fästningen
af Marstrands borgmästare och då Joel Gunnarius
såsom protokollsförare måste närvara, hade stora
menniskohopar skockat sig tillsammans för att uttrycka
antingen sitt välbehag eller sitt ogillande. Staden var
formligen i halft uppror och starka patruller måste
tidt och ofta genomtåga densamma för att hålla
ordning.
Ragnhilds sinnesstämning då hon mottog
underrättelse om den dom fadren erhållit kan lättare
tänkas-än beskrifvas. Det var Kolbjörn Galde, som i så
försigtiga ordalag som möjligt delgaf den unga flickan
Ingel Greens öde.
Då han slutat sitt tal satt Ragnhild en stund
tyst och såg ned på golfvet. Kolbjörn ämnade just
tilltala och trösta henne, då hennes kinder plötsligt
hvitnade och hon, utan att yttra ett enda ord, sjönk
medvetslös ned från stolen. Efterskickad läkare
förklarade det vara en hetsig feber, som kunde blifva
ödesdiger om hon ej finge ordentlig skötsel. I samråd
med Kolbjörn Galde och några andra vänner till honom
beslöts då att på läkarens inrådan föra henne till
sjukhuset. När Ragnhild vid ett af de ögonblick då
yrseln släppte henne, fick veta hvar hon befann sig,
smålog hon lyckligt, och då läkaren sporde henne om
orsaken dertil], hviskade hon:
— Jag är lycklig att få vara under samma tak
som Gomer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
