- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
162

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De första timmarne sysslade fångarne mest med
att göra det så beqvämt som möjligt åt sig.
Galg-fogeln följde med, som det syntes, intresserade blickar,
de nya olyckskamraternes förehafvande. Han var en
oförskämd karnalje, det framgick tydligt deraf, att
han vid ett tillfälle ogeneradt slog Ingel Green på
axeln, grinade honom midt upp i synen och frågade:

— Säg, kamrat, hvad har du gjort för
karnal-jerier eftersom du sitter här och hvad . . .

— Det angår dig inte, röt Ingel Green till och
gjorde med detsamma en så häftig svängning med
armen, att den långe galgfogeln bokstafligen stod på
hufvudet. Skamflat reste han sig upp, såg några
ögonblick på Ingel, kände derefter på sin kropp, om
något skulle vara i olag och kröp derefter snopen
upp på sin halmbrits, allt under det han mumlade
långa meningar för sig sjelf.

Ingel såg nog, att han i den oförskämde fått en
oförsonlig fiende, och hvem visste på hvilken hämnd
han kunde rufva. För den skull vågade ej Ingel
Green sofva, utan låg länge vaken. Först då han
hörde galgfogelns tunga andedrägt, bebådande att
han sof, vågade Ingel Green sluta ögonen. Men, han
kunde det oaktadt ej få någon blund i dem. Tusen
olika fantastiska gyckelbilder föresväfvade honom. Han
vred sig oroligt som en mask på den halfruttnade
halmen; han sträckte ut kroppen och drog den
tillsammans, men sömnen flydde ändock hans ögon.
Slutligen inemot morgonen föll han i en lätt slummer,
ur hvilken han dock snart väcktes af det buller, som
uppstod, när galgfogeln, hvilken ej heller haft någon
lugn sömn, utan kastat sig af och an på britsen,
trillade i golfvet. Höstsolen sken då in genom den lilla
gluggen och strålen smekte halmen på Ingel Greens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free