- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
169

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tenen till kockspojken, med en ohöflighet utan like
sökte spela öfversittare.

Språkcivilisationen började’ också märkbart höja
sig, ithy att Marstrands sysslolösa pojkar och
hamnbusar med synbar förkärlek togo sina gratislektioner
af becktröjorna, hvilkas pladder de med mer eller
mindre framgång erkänsamt efterapade. Ja, till och
med »ståndsfruarne» började känna sig smittade af
vettgirigheten och inhemtade af sina förhoppningsfulla
dagdrifvande plantor under de långa mörka qvällarne
hvad desse under dagens lopp kunnat lära sig. Det
faller af sig sjelft, att engelskan här hade företrädet,
»ty det språket tala alla, som vill’ följa sin tid»,
yttrade förnumstigt en knappt sextonårig pojkvasker till
sin mor, en sådan der »ståndsfru», och. det gjorde
ogement komiska intryck att höra dessa, under söta
miner och grimaser, försöka sig med ett och annat
uttryck, som för det första origtigt utsädes och för
det andra nästan aldrig var pä sin plats. Sjömännen
skrattade också rätt godt åt käringarnes fåfänga och
pratade sins emellan saker, som om föremålen skulle förstått
hvad som sades, de efter den betan varit lagom goda
vänner till främlingarne.

Visserligen behöfde aldrig samtalsämnen tryta i
en stad som Marstrand, men ibland hände det också
att Ingenting af vigt inträffade och då måste de
gamla lexorna pladdras om igen och det kunde ej
annat än bli tråkigt i längden. Smugglarne och deras
öde var nu redan för gammalt ämne, likaså det
försåtliga öfverfallet på Tufves hus och det olycksöde,
som drabbat Gomer och Ragnhild. Man visste nu
att båda voro utan fara och väl var det, ty deras
kärlekssaga hade stämt mången till deltagande för
dem. Ryktet om den stackarn, som lidit hvalfstraffet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free