Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så stodo sakerna i Marstrand, då våren 1776
kom med sina ljumma vindar, sin nyknoppande natur
och sina ny vaknande förhoppningar.
26.
De båda grefvinnorna.
— Jesses, mor, hva’ är det för storfolk, som
kommer der? skrek enkan Lovisa Stubbs sjuttonåriga
dotter Karin oeh räckte ut hufvudet genom fönstret
på deras vid innersta delen af viken Uddkäften på
Klöfveröns södra strand belägna stuga. Det tyckes
vara riktigt fint folk.
— Ja, de här tiderna ha vi inte annat att vänta,
svarade enkan Lovisa Stubb och lemnade den fina
väfnad hon var sysselsatt med, samt makade undan
dottren från fönstret. Ja, det tyckes vara fint folk,
mumlade hon. Se, nu motta’r båtkarlen sin betalning!
Så han krusar och bugar och så den göken grinar
se’n! . Ah, det måtte inte ha varit litet han fått i
betalning, men nog kommer han att blöta åtskilligt inne
hos mäster Mickel, det kan jag svära på. Se på,
Karin, de ä’ så fina, att de ha betjent med sig. Nu
peka de hitåt och betjenten går . . . hur ska’ vi på
bästa sätt kunna . . . stå inte der och se drumlig ut,
flicka, utan undan med allt skräp; det ser ut som om
äfven vi skulle få något med af deras penningar.
Lovisa Stubb, sedan ett par år tillbaka enka
efter en gammal sjöbuss, som tillsatt lifvet bland Pater-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
