- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
179

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grep till ordalydelsen, men dem hon med sin qvinliga
observationsförmåga anade vara ämnade åt henne.

Många gånger om dagen gjorde fruntimren
spat-serturer ned till stranden och dröjde der ibland så
länge, att mor Lovisa, som med förvånansvärd
färdighet snart lärde sig att göra sig förstådd, måste
påminna dem om att »maten kallnade.» De hade helt
och hållet vunnit hennes bevågenhet, icke så mycket
genom det stillsamma sätt, pä hvilket de uppträdde,
utan synnerligast genom det osminkade beröm de
slösade på hennes och Karins handarbeten. Den unga
fransyskan kunde icke nog och ofta beundra de fina
väfnaderna, och ej en, utan flere gånger beställde hon
dylika att levereras, om hon, såsom hon sade, komme
att bosätta sig i Marstrand.

Morgonen af den dag, under hvars lopp de båda
fransyskorna skulle afresa till Marstrand suto de åter
nere vid stranden af Uddkäften. Den gamla damen
var ej denna morgon vid humör eftersom hon under
natten haft en obehaglig dröm och liksom alla gamla
tog hon intryck af den. Hennes följeslagarinna med
det långa ljusa håret, som böljade ned öfver axlame,
var deremot vid ett alldeles motsatt sinnelag. Som
en yster sjuttonårig sprang hon omkring på stranden,
»slog gäddor» och »band necken» och uppförde sig i
allt som om lifvet lekt för henne i de mest
rosenröda färger.

— Albertine, Albertine, förmanade slutligen den
gamla damen och såg ängslig ut, har du då ej sinne
för det dystra i vår belägenhet?

— Min mor, utbrast den unga qvinnan och
fattade den gamlas händer, kan jag vara annat än glad,
då jag vet att ett så kort afstånd skiljer mig från
Philip, och ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free