- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
204

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i Hedvigsholms ruiner. En af sagans drakar kunde ej
med större misstro och nit vaka öfver de skatter
han blifvit satt att skydda, än pater Duion rufvade
öfver sina.

Den inbundenhet, som på sednare tiden varsnats
hos Lotta, bidrog också till att öka jesuitens
misstänksamhet. Skulle hon kanske vara i hemlig
komplott med någon för att vid tillfälle röfva bort de
dyrbara kistorna? Det föreföll honom så, ty den
misstänksamme ser ötver allt faror och försåt och han
var derfor fast besluten att så fort sig göra lät
bortföra sina skatter. Först måste han dock uppleta något
passande gömställe åt dem och ett sådant fann han
inom kort på ett af de närbelägna obebodda skären;
för det andra måste han just i det afgörande
ögonblicket hafva Lotta aflägsnad, så att hon ej finge den
ringaste nys om hvart kistorna blifvit förda.

I denna sak var dock lyckan med honom förr
än han trodde; den dag Lotta bestämdt sig för att
göra en tripp öfver till fastlandet var redan utsatt
och det var med den mest gnagande oro som pater
Dulon såg den närma sig. Skulle ej Lotta i sista
minuten ändra sig?

— Om mina skatter skulle frånröfvas mig, tänkte
jesuiten och gick med stora steg fram och åter i det
lilla rum han bebodde och som var på det tarfligaste
möbleradt med blott en stol, en liggsoffa, ett bord,
på ena väggen en trasig spegel och på den andra ett
krucifix, framför hvilket stod ett halfförbrändt vaxljus,
om mina skatter skulle frånröfvas mig, fortfor han och
en rysning genomilade hans kropp, då är hela min
hämnd förfelad. Ännu, fortsatte han, i det ett djefvulskt
leende spelade kring hans läppar, ännu är den det ej.
Visserligen har Philip de Vallé nu sin vän, Armand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free