Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillförne haft sin båt förtöjd. Mörkret var under denna
årstid ej tillräckligt att skydda dem, hvadan de måste
söka ett dylikt bland ruinerna. De kunde också lemna
ett sådant.
De båda fiskrarne hade nätt och jemt hunnit in
bland ruinerna, förr än ett buller kom dem att stanna
och huka sig ned bakom en nedrasad vägg. Bestörta
sågo de på hvarandra, ty de hade väntat att finna
grafvens tystnad på denna sena timme, men bestörb
ningen öfvergick hastigt till en vidskeplig förskräckelse,
när de knappt fyra alnar ifrån sitt gömställe märkte
en lång, mörk skepnad sakta skrida fram öfver
ruinerna. Den mera vidskeplige Holger började darra
som ett asplöf och skulle just mumla fram de böner
han i förskräckelsen kunde hitta på, då Stenar, som
lyckligtvis märkte hans afsigt, hastigt hviskade i
hans öra:
— Inte ett ljud öfver dina läppar, ty det skulle
genast förråda oss. Jag ser nu att det är munken.
Denna upplysning lugnade den förskräckte Holger,
så att äfven skälfningen i hans kropp lade sig.
Pater Dulon, ty det var han som lik sagans ande
ej fick ro, utan måste vandra bland sina skatter, skred
sakta så tätt förbi den nedrasade vägg, bakom hvilken
Stenar och Holger höllo sig fördolda, att de, om de
velat, ganska lätt kunnat rycka honom i kåpan, och
tog vägen mot hufvudingången.
— Ligg du stilla här, hviskade Stenar; jagskall
smyga mig efter och se om han går hem till sig,
eller kanske kommer att hela natten vanka omkring
holmen.
— Det skulle just vara fint, menade Holger.
Inte har jag lust att ligga här länge.
Då Stenar efter en god stund återkom sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
