- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
211

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en stunds prat om gemensamma familjeförhållanden,
sade slutligen Måns:

— Om jag ändå vore så lycklig, att jag med
tiden kunde få en egen smedja! Du må tro att fader
Galde förtjenar mycket penningar, han.

— Ah, det behöfs väl inte så mycket till det,
inföll Stenar.

— Jo—o, katten i det. Men, vet du, Stenar,
det är besynnerligt, att ingen ännu lyckats förtjena
det pris, som Ingel Green utfäst för att . . .

— Jaså, du menar det, afbröt fiskaren, åt
hvil-kens hufvud det sammanblandade ölet och bränvinet
nu började slå sina ångor.

— Ja, det är nog inte godt att få tag i honom,
inföll Måns. Troligtvis har han rymt sin väg.

•—• Hvarför skulle han rymma? sporde Stenar
häftigt och tog en väldig klunk ur ölstånkan.

Utan att låtsas om kusinens besynnerliga
häftighet, svarade Måns helt naturligt:

■— Jo, du ska’ tro, att Ingel Green inte lär vara
så god att tas med när han blir arg, har jag hört.
Dessutom hålla många före, att den der, som genom
sin angifvelse tillfogade Ingel en sådan skymf och
förlust af penningar, är rädd för att bli upptäckt och . . .

— Rädd! Tror du att jag är rädd för Ingel
Green, skrek fiskaren, glömmande hela sin försigtighet.

— Hå, kors! utbrast Måns med låtsad förvåning,
var det du, som . . .

— Ja, ser du, Måns, afbröt Stenar, det kan jag
tala om för dig, eftersom vi ä’ här mellan fyra ögon
och hvad som då säges, det . . . det... ja, så mycket
förstår du . . . du . , . nog ... af. . .

— Oroa dig inte, inföll Måns och understödde
kusinens hufvud, som i sin tyngd hotade att draga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free