Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minsta skymt. Då Ingel såg honom komma hade han
utan vidare befallt henne att gå upp på loftet och
qvarblifva der, till dess han kallade ned henne. Men
Ragnhild, som anade oråd, hade tagit plats vid en
liten glugg, genom hvilken hon hade fri utsigt öfver
gården. Och till sin stora glädje fick hon äfven,
såsom hon anade, syn på Gomer, då han gick sin väg.
Hon kunde visserligen ej se hans ansigte, men att
döma af gången kunde hon finna, att hans ärende ej
blifvit så väl upptaget. Derom underrättades hon
också indirekt genom faderns sura miner och snäsiga
svar. Af denna orsak vågade hon ej ens spörja
honom hvad han haft för ett tråkigt besök, eftersom
han visade sig så otillgänglig.
Ryktet om, att det var Gomer, som lyckats
utspana upphofvet till det beslag, hvarigenom Ingel
Green ej allenast förlorade en god del af sin
förmögenhet, utan äfven måste krypa inom
fästnings-murarne, spred sig snart i staden och väckte
blandade känslor, isynnerhet hos de unge män, som
bespetsat sig på att blifva den lycklige. Mest ursinnig
blef dock Ulf Lindersson. Han satt just pokulerande
inne hos tjocke Mickel, då Jon skoflickare rusade in
med andan i halsen och förkunnade den stora och
vigtiga nyheten.
Först bleknade Ulf men ögonblicket derefter blef
han pionröd i synen.
— Du ljuger! röt han till och lyfte ölkannan
hotande mot skoflickaren.
— Ne—ej, du, jag gör inte som du, svarade
denne och såg gästgifvaren stinnt i ögonen.
— Hade ej de innevarande gästerna så fort gått
emellan, skulle det utan tvifvel blifvit ett allmänt
slagsmål; nu aflopp saken dermed att Ulf och Jon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
