Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterkomna, tog han ett papper från den andre officeren och började att med dundrande stämma uppläsa czar Peters ukas angående krigsfångarnes rymning. Det var omenskliga straff, som häri stadgades, och vid hvarje sådan bestämmelse lade han så stark tonvigt på orden han kunde. När han väl slutat uppläsningen af den långa ukasen, tillade han dessa ord:
»Hvar och en ålägges nu vid hårdaste prygel- och fängelsestraff att genast gå hem till sitt och ej sticka näsan utom dörren under hela nattens lopp. Sträng visitation skall anställas i hvarje hus, ty ännu ha inte rymmarne kunnat smyga sig ut ur staden. Fort! Lyden genast mina befallningar, annars — — — —.»
Livinoff fullbordade icke meningen. I stället ryckte han lös den vid sadelknappen hängande knutpiskan och svängde den några slag öfver sitt hufvud. Detta stumma tecken verkade mer än tusen ord, och inom några minuter var platsen i det närmaste tom på folk.
»Löjtnant Ivanoffsky», sade öfversten derefter med oböjligt hård stämma, »ni vet, att detta inte är första gången som jag varit utsatt för missödet, att krigsfångar rymt undan mina vaksamma ögon. Ni vet också, att jag i Moskva har en mängd afundsmän, som ej skulle ha något emot att se mig ett hufvud kortare. Vid den helige Michaël, detta måste förekommas till hvad pris som helst!» skrek han och hoppade af ilska högt i sadeln. »Har jag inte hjelpt czaren att kufva de vilde strelnitzernas uppror; har jag inte mer än en gång utsatt mig för kosackernes pikar, och nu skulle jag sluta på ett så ömkligt sätt! Nej, vid den helige Jakob, detta går för långt! Inte en enda koja, hur liten hon än må vara, inte ett enda uthus får lemnas ur sigte. Jag måste innan morgondagen ha de båda svenskarne åter i mitt våld; hör ni det, jag måste», slutade han med skarp tonvigt på hvarje ord och borrade sina mörka flammande blickar in i den unge löjtnantens.
Ivanoffsky, som varit länge i Archangel och härunder hunnit vänja sig vid Livinoffs maktspråk, mötte lugnt dennes genomborrande blickar och svarade endast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
