Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Livinoffs skriftliga tillåtelse att få ha Miron i min tjenst, så länge han uppförde sig väl ...»
»Bra gjort; ädelt handladt», utropade de uppmärksamme åhörarne om hvarandra.
»Jag gjorde endast det, som hvilken annan menniska, som ömmar för den lidande, skulle ha gjort», svarade Henrik Gutofsky undvikande. »Men hör nu på, utan att afbryta mitt tal, det är snart slut. När jag kom ned till torget igen, hade Miron redan fått sina bestämda knutslag och låg derefter afsvimmad vid foten af pålen, medan knektarne under utösande af de hånfullaste tillmälen badade hans rygg och ben med vatten. En stor menniskomassa hade samlat sig och slagit en ring omkring knektarne och deras blödande offer. Jag trängde mig dock beslutsamt fram och öfverräckte papperet åt Ivanoffsky. Han läste det både en, två och tre gånger, liksom kunde han icke fatta, hvad som stod skrifvet der; derpå betraktade han mig forskande några minuter. Hans ansigte ljusnade småningom. Till mig sade han icke ett enda ord, utan befallde istället soldaterna att öfverlemna fången åt mig. Dessa maskiner utan den minsta tillstymmelse till vilja lydde genast och marscherade skrattande bort. Sedan en bår blifvit anskaffad, lät jag föra Miron hit. Han tillfrisknade snart, svor sina bödlar hämnd och mig trohet, och en hund kan inte vara sin herre mera tillgifven, än denne stackars förskjutne ryss är det mot mig. I sen alltså, att det inte finnes skäl till att frukta för Miron. Det är dessutom från honom som planen till rymningen egentligen utgått.»
Gutofsky hann nätt och jemt få sista ordet öfver läpparne, när den så mycket omtalade Miron störtade in.
»Nu ä’ de här!» ropade han.
»Fort ned igen!» skrek Gutofsky och föste kamraterne fram till källarluckan igen. I en blink voro de försvunna. Med Mirons hjelp drogs den tunga kistan tillbaka öfver luckan, så att icke en enda skymt af denna blef synlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
