- Project Runeberg -  Den siste karolinen eller tre svenska krigsfångars äfventyr under flykten från Archangel 1712 /
24

(1885) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven om ni skulle märka, att faran är öfverhängande.»

»Men, vid alla pikar och musköter, finnes det då inte något annat sätt att komma undan», inföll Samuel Kratsch och skrufvade sig otåligt framför den ödesdigra lädersäcken.

»Nej», ljöd Henrik Gutofskys tvära svar, »något annat medel att nu komma undan finnes ej.»

Samuel Kratsch ref sig betänkligt i det yfviga håret.

»Var nu inte barnslig», utbrast Henrik Gutofsky stött. »Titta bara närmare på säcken, så skall du få se, att det inte kommer att bli så farligt, som du tror. Här finnes ju två stora hål att andas igenom. Visserligen få ni ligga underst, men det gör ingenting, tyngden, som ni får uppbära, blir inte så stor. Sannerligen vid Gud skulle inte jag finna mig i den der ställningen, äfven om jag skulle få det mindre beqvämt.»

»Nå, så gör då i Guds namn med oss, hvad du behagar», menade Samuel Kratsch och Peter Strand med en mun. »Du är mera erfaren än vi i dylika saker. Vi öfverlemna oss åt dig och lyckan.»

»Så skall det låta», utbrast Henrik Gutofsky glad. »Ni ska’ få se, att vi ska’ lura ryssarne på det grundligaste.»

»Ja, Gud gifve att det vore så väl», suckade de båda officerarne åter samtidigt.

Mörkret hade fallit på ännu tätare. Tjocka moln, tunga och regndigra, hängde öfver nejden. Det var fullkomlig vindstilla, men just en sådan, som plägar föregå stormen . Det tyckes som om vinden vid dessa tillfällen tog sig en välbehöflig hvila för att hemta krafter till den stundande kampen.

Henrik Gutofsky sade också, när han och Miron varsamt buro ut de med sitt lefvande innehåll försedda lädersäckarne till vagnarne, och ett par tunga kalla regndroppar föllo den ene på hans hand, den andre på hans panna:

»Det blir godt och gynsamt väder för oss. Himmelen tyckes stå oss bi.»

»Amen», utbrast Miron andäktigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajokarolin/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free