- Project Runeberg -  Den siste karolinen eller tre svenska krigsfångars äfventyr under flykten från Archangel 1712 /
28

(1885) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då slagtaren gjorde mine af att tränga sig emellan soldatleden. Du vet nog, att öfversten förbjudit er att vistas i hvalfven. Jag har också befallning att med våld mota hvar och en, som emot min vilja försöker att intränga dit.»

Regnet började att falla ännu hårdare, och det dröjde icke länge, förrän alla dessa stackars menniskor voro genomvåta. Darrande af köld stodo de i en tät sammanpackad klunga framför den obeveklige knekten och bådo såväl med ord som åtbörder och blickar på det mest bevekande sätt att få komma in i de skyddande hvalfven.

Men vaktens befälhafvare var obeveklig. Han kände det straff, som skulle drabba honom, om han ej till punkt och pricka fullgjorde Livinoffs befallningar. Denne plägade nämligen aldrig lägga fingrarne emellan, när det gällde att bestraffa en ohörsamhet.

»Vi måste dit in», skrek slagtaren och vände sig till de efterföljande. »Stå inte der och huttra längre utan ....»

Slagtaren fullbordade icke meningen. Hans grofva näfvar utsträcktes för att rycka geväret från den närmast stående soldaten, men innan han fick tid att fullborda detta sitt uppsåt, låg han, så lång han var, kullslagen på den uppblötta marken.

Underofficeren var ingen rädd eller klen karl. Då han dertill egde en vighet, som ofta framkallade beundran hos dem, som sågo prof derpå, var det en ringa konst för honom att med en snabb rörelse fälla sin herkuliske motståndare till marken, just som denne ämnade utföra attentatet mot soldaten.

Döfvad af fallet låg slagtaren några ögonblick alldeles orörlig.

»Han är död», skränade folkmassan och började draga sig tillbaka.

»Död», skrek den kullslagne och rusade upp, »nej förr skall han kunna klubba ihjäl en isbjörn än mig. Stå inte nu der som ynkryggar!»

»Du har fått för mycket piwa[1], så att du inte vet


[1] piwa, ett slags öl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajokarolin/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free