Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför de olika meniskogrupperna. Vagnen med Gutofsky och Miron samt den bredvid densamma stående underofficeren jemte soldaten med facklan, som ibland var nära att utsläckas af regnet, bildade naturligtvis taflans medelpunkt och mest intressanta parti. En icke ovigtig del häraf var också den jättelike slagtaren, som, ännu snopen öfver den afsnäsning han fått röna af svensken, höll sig på sidan och derifrån betraktade hufvudgruppen med vidöppna ögon. Munnen stod också på vid gafvel och bidrog till att göra hans utseende och ställning ännu mera genomlöjlig.
»Hvad söker du efter», sporde underofficeren otåligt, sedan han några minuter skarpt fixerat Gutofsky. »Nyckeln ... till ... porten ...» stönade denne, under det kallsvetten började drypa utför hans panna.
»Nyckeln... till... porten ...» eftersade ryssen med stigande förvåning och i en tonart, liknande Gutofskys. »Har du en nyckel?»
»Ja visst! här ... här ...» utropade han triumferande, »här är den!»
Under det en tung suck af lättnad, som fann ett gensvar icke blott hos Miron, utan äfven hos de i säckarne gömde officerarne, hvilka tydligt kunde höra hvarje ord, som talades, höjde Gutofskys bröst, räckte han Livinoffs pass till underofficeren med dessa ord, som andades ett icke så litet hån:
»Du kan väl läsa, förmodar jag.»
Detta enkla antagande kom rodnaden att häftigt springa upp på underofficerens kinder. Nätt och jemt kunde han stafva sig fram, ty liksom nästan alla ryssar af den lägsta klassen var han djupt okunnig. Under sin långa tjenstetid i Archangel, der han kommit i beröring med fångar af olika stånd och kunskaper, hade han dock, emedan han egde af naturen särdeles godt hufvud, småningom lärt sig att läsa så pass mycket, att han åtminstone kunde reda sig med de pass, som Livinoff utfärdade. Detta var icke heller särdeles svårt, emedan alla voro till hufvudsaken affattade efter samma formulär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
