Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Se här», inföll löjtnant Ivanoffsky och öfverräckte sin värja till en af kamraterna, »sedan jag nu fått förklara mig, går jag genast i arrest.»
»Ni ska’ så tusan heller», skrek Livinoff och stannade tvärt framför Ivanoffsky. »Vi ä’ bedragne, både ni och jag, men», fortfor han, ursinnigt stampande med foten, »han är inte undkommen ännu. Vet ni, löjtnant, hvar byn Kreschkow är belägen?»
»Ja.»
»Godt, då ska’ ni genast och utan uppehåll begifva er af dit. Här finnes ju tio soldater, som förut varit kavallerister. Med dem måtte ni kunna återbringa Gutofsky och hans falske tjenare. Ah», fortfor den uppretade öfversten och började återigen mäta stuggolfvet med långa steg, »en sådan listig krabat har jag aldrig varit ute för. Ställde han sig ej så menlös och undergifven, och hur ömt deltog han ej i den skurkens Mirons öde. Ah, jag förstår, han såg nog, att han i Miron skulle få ett bra och tjenligt verktyg för sina planer. De penningar han samlat på sin handel, hvad har han användt dem till, om inte till att understödja rymmande landsmän. Vid den helige Michaël, lithauern har öfverlistat mig på ett sätt, som ingen före honom kunnat göra. Men han har ej vunnit spelet ännu. Sista händelsen återstår, och i den vill jag också ha ett ord. Skynda er, löjtnant, och nu säger jag er, att om ni ej för med er tillbaka Gutofsky och Miron, så sitter edert hufvud bra löst på edra axlar.»
Den ton, med hvilken Livinoff uttalade dessa sista ord, på hvilka han också lade stark tonvigt, var så sträng, att Ivanoffsky till och med bleknade. Han visste nemligen alltför väl, att Livinoff aldrig lade fingrarne emellan, när det gällde att straffa på allvar. Sedan han funderat hit och dit några minuter, sade han slutligen:
»Men, herr öfverste, ni tager ej i betraktande det stora försprång, som flyktingarne erhållit.»
»Betyder ingenting», svarade Livinoff raskt och med ett skärande uttryck i rösten. »Det går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
