- Project Runeberg -  Den siste karolinen eller tre svenska krigsfångars äfventyr under flykten från Archangel 1712 /
43

(1885) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Säfligt och likgiltigt besvarade kaptenen denna fråga sålunda:

»Vid midnatt, eller sednast klockan två.»

»Sedan få vi genast gå. Vinden är ju den mest gynnsamma?»

»Ja», svarade mynher Mayer nästan mekaniskt.

»Har kocken återkommit ännu?»

»Två gånger har han varit om bord, men som han ej kunde föra med sig all proviant på en eller två gånger, har han varit tvungen att ro i land igen.»

Kaptenen hostade ett par gånger, kastande pröfvande blickar uppåt tacklingen och den mer och mer mörknande himlen och sade derefter i myndig ton:

»När kocken återkommit, får ingen mera lemna fartyget.»

Förr, än det behöfves för att hjelpa ... hm ... hm ... ni vet.»

Mynher Mayer nickade stumt och jakande, hvarefter han försvann i kajuttrappan.

*



Något efter midnatt syntes han dock åter på däcket. Hans panna var nu molnhöljd, och i hans blickar lästes tydligt en allt mer tilltagande oro. Sedan han öfvertygat sig om, att allt var i ordning till afsegling, ställde han sig med ryggen lutad mot förmasten och väntade tåligt, hvad som skulle komma, allt under det han bolmade ut väldiga rökmoln ur den korta sjöskumspipan. Några alnar ofvanför hans hufvud hängde lanternan, och hennes sken föll med endast halfva sin ljusstyrka öfver Mayers välfödda gestalt och lugna anlete.

»Tusan hvad de dröja», mumlade han för sig sjelf, när han på nytt stoppade pipan. »Skulle de kanske blifvit hindrade redan i staden? Nå, då gå mina hundrafemtio rubel åt fanders. Kan ingen hjelpa då. Men ä’ de ej här till senast klockan två, så går ja till segels.»

I den ställning han nu innehade väntade han med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajokarolin/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free