- Project Runeberg -  Den siste karolinen eller tre svenska krigsfångars äfventyr under flykten från Archangel 1712 /
45

(1885) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 8. - 9.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nog reda sig en god stund. Svenskarne ä’ inte så goda att ta’s med, det ha de nogsamt visat, och far min talade nog många gånger om, då han som skeppspojke var med amiral De Witt i Öresund, när han slogs mot den svenska flottan och undsatte Köpenhamn. Det är ett tappert och hårdnackadt folk och ...»

Han fullbordade icke meningen. Larmet på stranden, hvarifrån Gutofskys manande rop till hästarne och de efter följande ryttarnes hämndeskri tydligt hördes ut till det holländska fartyget, gjorde att han ögonblickligen kallade de qvarvarande af besättningen, tre man, till sina poster. Han ville nämligen vara beredd på att lyfta ankar hvilket ögonblick som helst.

*


9.



Under djupaste tystnad hade Henrik Gutofsky fortsatt resan längs den oländiga strandvägen. Mer än en gång var det nära, att vagnen stjelpt öfver ända, och långa sträckor kunde den endast köras i sakta mak.

Miron fick då taga tömmarne, under det Gutoffsky sjelf gick på sidan om vagnen och med sin betydliga kroppstyrka hindrade den från att välta.

Ett par gånger hade Samuel Kratsch och Peter Strand begärt att få komma ut för att hjelpa till med att stödja vagnen. Den skulle också bli lättare, befriad från deras tyngd. Men Gutofsky sade tvärt nej till denna anhållan. När de båda officerarne, som nära nog voro mörbultade af de häftiga skakningarne under inemot två timmars färd på den steniga och gropiga skogsvägen det oaktadt vidhöllo sin afsigt, utropade Gutofsky förargad:

»Nå, så stig ut då, men skyll sedan inte på mig, om det går galet. Inte ett enda ögonblick ä’ vi säkra för smygande ryska soldater.»

»Så mycket bättre då, om vi genast ä’ till hands,» inföll Samuel Kratsch hastigt. »Om du blir anfallen, och vi ä’ bundne i våra frivilliga fängelser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajokarolin/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free