Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de icke med säkerhet kunde bedöma, huru många fiender de hade emot sig.
Marken dånade under hästhofvarne, och de i karrier framstörtande ryttarne togo sig ut som fantastiske spökgestalter. Allt närmare kom faran.
Det hade slutligen lyckats flyktingarne att uppnå det sista stenröset, beläget knappt tjugufem alnar från vattenytan. I samma ögonblick som de kommo dit lade också den holländska båten i land vid landtungans spets.
Sedan Peter Strand, som småningom började qvickna till, blifvit laggd nedanför röset, togo Gutofsky, Samuel Kratsch och Miron plats omkring honom, beredde att till sista bloddroppen försvara icke allenast den fallne kamraten, utan äfven sina egna lif.
»Framåt, nu ha vi dem!» skrek ryttarnes anförare och sporrade sin liflige springare för att rida upp på det just icke särdeles höga stenröset.
»Det är löjtnant Ivanoffsky, som här för befälet», utbrast Gutofsky. »Då få vi en hård strid att utkämpa, ty man må säga hvad man säga vill om denne officer, men tapper är han och skulle utan tvifvel pryda sin plats till och med bland kung Karls drabanter. Men, stå på er, kamrater, och låten se, att den långa fångenskapen lika litet slappat edra armsenor, som det gjort det med mina. Först en salfva ur pistolerna, sedan få värjorna göra resten.
»Herre», utbrast i detsamma Miron, »jag ser nu mycket väl, att vi ej ha mera än tio fiender emot oss.»
»Tio ryttare menar du» inföll Gutofsky, »men du har glömt, att det också ligger tio fotsoldater här i byn Kreschkow.
»De ä’ ute på ströftåg», svarade Miron med fast och beslutsam stämma. »Det var antagligen af dem, som vi hörde bullret och vapenslamret ihjons i skogen ungefär halfväges hit. Ni säger, att lyckan inte gynnar oss, herre, men jag vågar påstå, att det är just det den gör.»
»Hur så», sporde Gutofsky hastigt. »Hur kan du förklara detta ditt påstående?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
