Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo anser ni det inte för en synnerlig lycka, att soldaterna passerade öfre och stora vägen, under det vi utan att oroas gingo på den andra och betydligt mindre. Hade vi i stället mött dem på den trånga vägen, skulle utan tvifvel ingen kommit lefvande undan, eller också hade vi helt enkelt blifvit på platsen. Är inte det lycka, så vet inte jag, hvad ni kan mena med lycka.»
Gutofsky svarade ingenting af den enkla orsak, att han redan funnit sig öfverbevisad om, att han hade orätt.
»Må vara huru som helst», inföll Samuel Kratsch, under det han afsköt sin pistol mot en af de ryttare, som vågat sig upp på stenröset, »nu är det åtminstone ej tid att gräla om en sådan småsak, här få vi annat att göra.»
Svenskens kula hade träffat säkert. Med genomborradt hufvud störtade ryttaren från hästen, som,
uppskrämd af skottet och utan säkert fotfäste, genast gjorde »helt om» och störtade bort, utan att de öfrige ryttarne kunde fasttaga honom.
Bullret af flyktingarnes vagn, så dånet af ryttartruppen och nu sednast skottet hade väckt hela byn ur sömnen. Der och hvar öppnades ett fönster eller en dörr, och förskräckta och förvånade anleten tittade ut öfver allt.
Skottet hade äfven medfört en annan god verkan, nemligen den, att Peter Strand vaknade till fullständig sans igen. Med ett enda språng var han på benen.
»Godt!» utbrast Gutofsky förnöjd, »nu ha vi alltid två styfva armar mer.»
»Ja, det kan du vara säker på», menade Peter Strand, skakade på sig några gånger liksom för att sätta kroppen riktigt i stånd igen, och började derefter att skjuta, han med.
Till hälften dolde bakom stenröset hade svenskarne fördelen, att de voro mera skyddade. De kunde också bättre taga sigte på motståndarne, hvilka ej hade så lätt för att gömma sig och sina hästar.
Ivanoffsky både svor och bad. Han hade inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
