- Project Runeberg -  Den siste karolinen eller tre svenska krigsfångars äfventyr under flykten från Archangel 1712 /
52

(1885) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 9.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

håll, för att till venster kringgå det för honom och hans trupp så ödesdigra stenröset.

Här lyckades han bättre, ty marken var här mera jemn.

Under det missödet inträffade med Ivanoffsky, och hans män voro samlade omkring honom, hade Gutofsky, som märkte ryssarnes afsigt, gifvit sina kamrater ett tecken att skyndsamt följa sig. De hunno dock icke långt på sin reträtt, förrän Ivanoffsky var öfver dem.

Flyktingarnes belägenhet blef nu sämre, än den hittills varit. Utan det ringaste skydd och med endast sina värjor till försvarsvapen (de sista krutkornen hade blifvit bortskjutne, när den fjerde ryttaren föll) skulle de kanske snart duka under för sina motståndare, som ju hade fördelen af att vara mera skyddade af hästarne, samt lättare kunde förflytta sig från ett ställe till ett annat.

»Nu gäller det att visa, att vi tillhöra kung Karls bussar», sade Gutofsky allvarligt. »Vill du ej strida mot dina landsmän, Miron, så skynda ned till båten så fort du kan.»

»Visst ä’ de mina landsmän», svarade Gutofskys trogne tjenare och grep sin herres hand, »men de ä’ också mina fiender. Hur mycket ha de ej pinat och plågat mig för den olycka, till hvilken jag ej var skulden? Ni deremot, en främling, till och med en arm fånge, bevisade mig, den af alla föraktade, ett långt mera menskligt sinne. Och jag skulle öfvergifva er, när faran hotade! Nej, tänk aldrig derpå! Jag vill slåss vid er sida, och skulle jag stupa, då vet jag, att jag ej illa belönat edert ädelmodiga handlingssätt.»

Dessa ord gjorde ett djupt intryck på Karl XII:s män. Den hjelp, som Miron kunde lemna, var naturligtvis ej ringa.

Holländarne hade emellertid börjat röra på sig nere i båten. De ville ogerna blanda sig i affären mellan flyktingarne och deras förföljare, men när styrmannen märkte, huru längre bort på udden en mörk massa närmade sig, och anade, att det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajokarolin/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free