- Project Runeberg -  Den siste karolinen eller tre svenska krigsfångars äfventyr under flykten från Archangel 1712 /
71

(1885) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

min hustru med vilje gömt undan bränvinet. Hon bedyrade förgäfves på sina knän, att detta ej var sanning. Den redan rusige knekten grep henne vid det långa fagra håret och släpade henne ut på gården. Icke ens mina små älskade döttrars böner att låta deras mor vara i fred kunde röra denne barbar. Äfven dessa späda varelser blefvo misshandlade.»

Under det veteranen skildrade detta, höll Aina båda händerna för ansigtet, och Michaël Livinoff kunde tydligt se, huru klara tårar, frammanade af tanken på de värnlösa halfsyskonens olyckliga öde, sipprade ned mellan hennes hvita fingrar.

Henrik Gutofsky fortfor, sedan han några minuter hemtat andan och dragit sig de kommande händelserna bättre till minnes:

»Miron, som var hemma då kosackerna infunno sig, hade i hemlighet lemnat gården och uppsökt några handfasta karlar i trakten. Med deras tillhjelp lyckades det honom att, sedan ruset alldeles knäckt de grymme fienderne, nedgöra största delen af dem och deribland den grymme officeren, samt drifva de andre på flykten. Som vi likväl fruktade, att fienderne snart skulle komma tillbaka, skyndade jag mig att så fort som möjligt afskicka hustru och barn till Stockholm. De kommo visserligen dit, men lefde der icke många dagar.»

»Hur så?» utbrast Michaël Livinoff bestört.

»De lidanden, som de utstått, voro för svåra. Inom fjorton dagar efter deras afresa från hemmet kom ett bud, som förtäljde, att de gått till en bättre verld.»

Nu brast Aina ut i en våldsam gråt, under det hon slingrade sina armar kring den gamle farfadrens
hals. Först efter en lång stund kunde hon lugna sig.

»Förlåt, förlåt», sade hon snyftande och räckte Michaël Livinoff ena handen, »jag ... jag ...»

»Jag har ingenting att förlåta», svarade den unge mannen och betraktade Aina med beundrande blickar. »Detta bevisar endast, att ni eger ett i grund och botten godt och ädelt hjerta.»

Henrik Gutofsky fortfor derefter:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajokarolin/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free