Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår väg måste gå öfver Kalfsjön; framåt! Död
åt juten!»
Under ett kraftigt hurrarop störtade den
lilla svenska truppen lös på danskarne så fort
den djupa och hinderliga snön det tillät. Pistoler
och huggvärjor fingo snart användning och
ett vildt handgemäng var snart i gång nere
på isen.
»Slut er tätt tillsammans, gossar,» ropade
öfversten. »Vi ska slå oss igenom!»
Men detta var lättare sagdt än gjordt. De
mångdubbelt öfverlägsna danskarne, anförda af
den käcke öfversten Holger Rosenkrandz, hade
snart kringrändt Seatons trupp.
»Jag ser det nu,» utbrast skotten förbittrad,
under det han med sin långa huggvärja affärdade
en dansk underofficer, som djerft gripit hans
springare i tygeln, »här gäller det inte att slåss
för segern längre, utan för lifvet ! Den der stöten
var bra, fänrik Stålhane. Aldrig mera tittar
den der juten åt Sverige till!»
Konrad Stålhane slogs också med nästan öfvermensklig
tapperhet, och huru mycket danskarne
än försökte att få hugg på honom, så lyckades
det icke.
Men öfvermakten var för stor och snart hade
mer än hälften af den lilla svenska styrkan fallit.
Dä Holger Rosenkrandz såg detta, red han fram
mot Seaton och ropade:
»Gif er. Ni ser ju, att allt motstånd är
förgäfves.»
Seaton svarade stolt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
