Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befästadt med all den omsorg som var möjlig för
denna årstid och den brådska som der rådde.
Ty icke långt derifrån tågade danske befälhafvaren
Rantzau i spetsen för en öfverlägsen här, beredd
att när som helst bestå en dust med den
svenske konungen.
Alldeles invid sydvestra hörnet af Vittsjö
kyrkogårdsmur, och stödjande ena gafveln mot
denna, låg klockaren Anders Jonssons stuga, ytterst
bristfällig till sitt yttre, men inom sina väggar
hysande den lugna förnöjsamheten.
Anders Jonsson var en medelålders karl, alldeles
hvit i hufvudet som den snö, som tyngde
taket öfver hans lugna boning. Alla visste också,
att det var sorgen öfver hustruns död, som i förtid
gifvit honom dessa hvita hår, och alla höllo
honom för den skull i stor vördnad. Dottren
Anna var nu hans största glädje och hans förnämsta
egendom, och heldre skulle han lidit hvilken
död som helst, än se henne utsatt för misshälligheter
och olyckor.
Näst intill klockarens gård låg en annan,
bättre utrustad till sitt yttre. Den hade varit bebodd
af en af socknens rikaste bönder, danskt
sinnad och en bitter fiende till svenskarne. Vid
deras ankomst hade han för den skull begifvit
sig undan, medtagande nästan allt löst som fans.
Det enda som han måst lemna qvar var ett groft
tillyxadt bord, en trebent stol och fållbänkar. Hastigheten,
hvarmed han flytt undan, hade gjort
att han icke kunde medtaga dessa saker.
I denna stuga hade Gustaf Adolf tagit sitt
högqvarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
