Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu fruktar jag inte längre Rantzau. Har
Mårten Krakou kunnat slå danske kungen, som
dock har den största krigsstyrkan med sig, så
skall väl jag kunna hälla stången mot hans
underbefälhafvare.»
»Ja, det är just det som vi kanske snart få
se,» tänkte grefve Per, under det han nickade
god mening till konungens ord. Högt sade han:
»Gänge det så, som eders majestät önskar. Ingen
kan då blifva mera nöjd än jag.»
Då grefve Per straxt dereiter skulle gä och
redan var utom dörren, tvärstannade han af bestörtning
vid åsynen af all den oreda, som uppstått
i lägret. Soldater och officerare rusade om
hvarandra, somliga ropande efter sina vapen, andra
hörsammande kettiltrummornas (pukornas)
maningar att inställa sig på de anvisade platserna,
och då grefven sporde en förbiilande ryttare
om orsaken till all denna förvirring, erhöll han
detta svar, under det ryttaren pekade söderut:
»Juten är öfver oss!»
Dessa fyra ord satte fotter under grefve Per.
Med andan i halsen rusade han in till konungen,
delgaf honom den föga välkomna underrättelsen
om öfverrumplingen, och skyndade derefter till
sitt eget regemente, som höll på att uppställas
bakom södra kyrkogårdsmuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
