Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är sant, ers majestät,» svarade Per Baner,
som just nu anlände till platsen. »Jag har
också talat om för dem Märten Krakous tappra
försvar af Gullberg, och de önska ingenting högre,
än att nu få utmärka sig lika mycket.»
Danskarnes stormkolonner voro nu inpå
kyrkogården.
»Hvem är den der på hvita hästen,» sporde
Gustaf Adolf och pekade utåt danskarnes linie.
»Det tyckes vara en hög herre?»
»Det är Rantzau,» svarade grefve Per. »Han
är en tapper krigare och utsätter sig alltid sjelf
för de största farorna.»
En i närheten stående skytt lyfte i detsamma
sitt muskedunder och lade an på Rantzau, och
troligtvis skulle dennes sista stund varit kommen,
ty skytten ansågs för och var äfven den säkraste
i hela svenska hären, om icke konungen fört
musköten åt sidan just som skottet brann af.
»Man skjuter icke så lömskt pä en tapper
motståndare,» utbrast konungen under det en sky
af ovilja drog öfver hans ädla anlete.
Soldaten bligade en stund på konungen liksom
ville han säga: »Är du galen, du?» derpå
intog han en annan ställning under det han
mumlade:
»Hur lätt hade nu inte striden varit afgjord
om jag fått knäppa dansken. Nu skail man få
se, att det går illa för oss.»
Under tiden trängde danskarne närmare kyrkogårdsmuren
oaktadt svenskarne stredo med det
största hjeltemod och det mest sublima dödsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
