Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Bort,» svarade Konrad. »Kom med; det
är farligt att vara här längre.»
»Nej pass, herre,» svarade Anders Jonsson i
det han tungt lade ena handen på dottrens arm.
»Jag stannar här och mitt barn med mig.»
Konrad tog ett par steg tillbaka.
»Men ni glömmer, att juten vet, att ni är
svenskvänlig?»
»Nå än sedan då?»
»Sedan! Begriper ni inte att er död i sådant
fall är gifven.»
»Låt mig svara för det. Jag har beslutit att
ej lefvande lemna denna stuga. Här dog min
hustru, och här vill jag också dö!»
Förgäfves anropade också Anna fadren att
lyssna till fänrikens råd och taga sin tillflykt till
den svenske konungen. På alla böner, tårar och
föreställningar svarade han endast med sitt:
»Här har min hustru dragit sin sista suck,
och här vill också jag dö.»
Konrad hade en stund med tämligt lugn
afhört klockarens envisa svar. Till slut brusade
äfven han upp.
»Nåväl,» ropade han och tryckte Anna konvulsiviskt
i sina armar. »Om ni envisas att stanna
qvar här, så har jag dock en skyldighet emot er
dotter, som jag älskar och som älskar mig tillbaka
och — — —.»
»Hvad skulle det vara för en skyldighet?»
afbröt klockaren förvånad.
»Att rädda henne ur den fara, i hvilken hon
nu sväfvar; jag tager henne med mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
