Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men, inte kan jag lemiia min far,» inföll
Anna. »Nej! Om han skulle behöfva min hjelp
och jag inte vore här! O, det vill jag inte. Hör,
nu ha vi juten här.»
Ett vildt stridsrop skallade i detsamma utifrån
och kulorna började hvina kring klockaregården.
En dylik krossade ena fönstret och slungade
Anders Jonsson till golfvet.
»O, Gud, min far,» ropade Anna. »Ar
han död?»
En svag ryckning förmärktes i klockarens
kropp, derpä var allt slut.
»Hans önskan har blifvit uppfyld,» sade
Konrad. »Han har fått dö i samma stuga som
hans hustru. Men kom nu, Anna. Om vi dröja
längre, så är vårt öde också gifvet.»
Utsatta för de danska ku’orna lyckades det
dock de båda älskande att klänga öfver den låga
kyrkogårdsmuren. Konrad förde genast Anna i
säkerhet och kastade sig derefter in i striderna.
Dä återtåget började, förde han den unga
flickan framför sig på sadelknappen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
