Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Omöjligt. Ers majestät är dertill för rättvis.»
»Men hvad skulle ni då göra?»
Konrad teg en stund, ty frågan kom honom
för hastigt uppå. Efter några minuter svarade
han:
»Jag skulle ej lemna min konung för det,
utan kämpa lika redligt för hans sak ändå.
Men — — —.»
Här hejdade sig fänriken.
»Jaså, ni har ett menr» inföll Gustaf Adolf
en smula misslynt. »Kunde nog tro att något
låg i fatet.»
»Nej, ers majestät,» svarade Konrad raskt.
»Hvad jag vill säga är detta. Men efter krigets
slut skulle jag resa till främmande land och der
äkta den jag håller kär.»
»Det skall ni inte behöfva,» utbrast Gustaf
Adolf i det hans ögon glänste. »Jag vill hålla
bröllop åt eder, men endast med det vilkor, att
jag får tråda första dansen med bruden.»
Konrad Stålhane var på väg att i glädjen
falla till konungens fötter. Men Gustaf Adolf
upplyfte honom och sade mildt men bestämdt:
»Man böjer knä endast för folkens Gud, för
honom, som bor i det oändliga och som har makt
öfver oss alla.»
Några timmar derefter var det regemente,
vid hvilket Konrad tjenade, och som fördes at
öfverste Seaton, uppstäldt och snart hade fältpresten
sammanvigt Konrad Stälhane och Vittsjöklockarens
vackra dotter Anna. Sällskapet förflyttade
sig derefter in i ett enkom för tillfället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
