Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om trafvaren Jalo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hm, nå hvad må det vara igen? Månne
det kan vara för det stryk, han fick af mig
i fjol våras.
— Åh nej, stryk är behållen gåfva; det
är nu den här historien om Jalo, hingsten,
trafvaren hans.
— Nå, hvad rör den mig?
— Ja, inte vet jag, men kom nu bara i
morgon, så får ni veta det.
Och sedan nämdemannen ett par gånger
spottat eftertryckligt och dragit en suck af
lättnad, steg han upp, tog afsked och gick.
Kristian skrapade sig i sin yfviga lugg
och gick långsamt ut. Orolig vandrade han
omkring på sina egor, suckade tungt, nu då
han var ensam, och återvände först sent på
aftonen hem.
Då det ännu var för varmt inne i stugan,
satte han sig på sin trappa för att njuta af
aftonsvalkan. Natten var fuktig och varm;
stjärnorna blickade sömniga genom en luft,
som lik ett tunt flor skymde fästet.
Fullmånen höjde sig därborta öfver mossen i
stilla prakt; den blickade gul och väldig
genom den glesa furudungen, som tvinande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
