Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om trafvaren Jalo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Döt var då Jalo var ungefär på tredje
året. Jegor hade varit allas tjenare.
Krokig som en fällknif hade han bjudit på
tobak och spitting, sagt: „gudas“ och „adjös“
och „var så bras“ — ni^ga pingar, nå jas,
gör ingenting — en annan gång, schkrifva
opp i bok — en annan gång husbond.“
Det var så behändigt, men när året var slut,
så var hajis bok fullskrifven, och alla de
små posterna gjorde en oerhörd summa.
Och behöfde någon ett lån, ja hvem hade
då pengar, om inte Jegor. Visst tog han
tolf procent; men det var då utan omgångar,
advokater, domare, nämdeman och så vidare.
Och hvem behöfde icke penningar i dessa
tider! Det behöfde hela världen och Kristian
med. Och när fyra år förgått, då var det
Jegor Timofeitsch Ivanoff, som ifrån att ha
varit allas tjänare var allas herre. Nu
rak-nade hans rygg i all hast; han vardt styf som
en puukkoknif; nu lät det annorlunda.
— Drummel skall du så råg der? Nej,
hafre skall du så; inte kan jag få rågen
såld nu för tiden! Skall du ha pengar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
