Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om trafvaren Jalo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ko, du har knappast föda för den du har?
Nej pass!
Han sålde hafren från böndernas åkrar,
innan den var skuren. Han högg deras skog
till ved och pinnar utan vidare besked, än
att han behagade nämna om saken fördem.
Och huru växte icke denna förfärande skuld.
Den var omättlig som filisteernas Molok.
Alt försvann i dess väldiga gap. Den blef
aldrig nöjd, oaktadt alla offer och
afräk-ningar i form af tjära, ved, talg, borst,
fårkroppar, kräftor, fågel och hafre.
Kristian var, om någon, fast för denna sin
granne. Deras stugor lågo nämligen knut
om knut. Han visste mera än andra, hvad
det vill säga att vara gäldenär. Det var
som om någon gnagt köttet och sugit
märgen från hans ben. Han kände sig
stundom alldeles maktlös mot denna grymma
fiende och var redan betänkt på att som
stafkarl gå från altsammans, för att åter
bli fri. Men när nöden var som störst, var
hjälpen närmast. — Hjälpen, det var Jalo,
som då vid Michaelitiden var sex år gammal.
Och hvilket djur var icke denna Jalo!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>