Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om trafvaren Jalo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett nrsinnigt skall gaf snart tillkänna, att
den uttröttade lon höll stånd, hade satt sig
till motvärn eller klättrat upp i ett träd.
När jägarene nådde stället, utförde Sipi sin
vildaste krigsdans kring den fura, på hvars
grenar lokatten hvilade, medan den visade
tänder och hväste åt sin motståndare. De
tofsprydda öronen voro dragna längs
huf-vudskålen, ögonen gnistrade af vrede, och
det såg ut, som om den haft lust att med
ett språng kasta sig öfver sin lurfviga fiende.
Dock, innan den hann besluta sig för
striden, föll den utan att gifva ett ljud ifrån
sig för den förstkommande jägarens kula.
Dess tassar hopbundos, en stör träddes
mellan benen, och det bar i triumf af till
Kristians gård. Där åto de trötta men glada
jägarene en landtlig måltid, och lokattens
graföl dracks grundligt i rom, finkelhaltigt
brännvin och frätande konjak. De hetsiga
dryckerna stego i värmen åt hufvudet, och
när skymningen föll på, voro Kristian och
hans gäster tämligen röda och högljudda.
— Hör nu Kristian, sade hans hustru,
som blef orolig för det bullrande sällskapet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
